garpendownunder

Min sömn denna vecka har varit helt rubbad. Jag har sovit alldeles för lite och stressat runt som en dåre. Fredagar är den enda dagen i veckan som jag är ledig och kan sova ut på, nä då bestämmer sig min kropp att jag ska vakna runt 05-tiden (efter 5 timmars sömn). Kunde inget annat än att gå till gymmet och joina alla morgonpigga människor. Min fråga är nu om jag börjat bli gammal och knappt behöver sova eller om jag fortfarande går på högvarv...

Imorgon bär det av till Brisbane igen för att hämta ut mitt visum. Ska sätta mig på bussar och tåg, man tror fasiken att det är närmare än vad det är, det tar ju trots allt någon timme. Inser rätt snabbt att jag inte orkar pendla längre, been there done that i alldeles för många år för att tycka att det är skoj. Imorgon hoppas jag att mitt lokalsinne hjälper mig lite på traven så att jag hittar fram på en gång, orkar inte gå vilse igen.

Sedan jag flyttade till Australien har jag inte tittat speciellt mkt på TV, det enda program jag verkligen följer är Biggest loser. Men ett och annat American Idol-avsnitt har jag även bränt av. Alla som följer American Idol kan ju knappast ha missat storyn om Chris Medina och hans tjej. Nu har Chris fått släppa en låt och jag kan inget annat än att sätta den på repeat, så himla bra. Vet man dessutom storyn bakom är låten perfekt.

Imorse var jag uppe 06.00 och imorgon måste jag upp samma tid eftersom jag måste hinna till Brisbane och tillbaka innan mina gruppmöten börjar. Ska besöka thaiambassaden imorrn för att fixa visum. Eftersom de inte är öppna alla dagar i veckan och dessutom inte har öppet speciellt många timmar blir det till att försöka matcha skola, möten, trippen och även returtrippen innan skolan är över.

Det är mycket nu, inte bara i skolan utan även planeringsmässigt för vad som händer efter att jag tagit examen. Bara igår bokade jag flygresa till Nya Zeeland samt en resa till Thailand. Riktigt skönt att ha något att se fram emot medan man kämpar sig igenom de veckorna som återstår på Bond. Det är lite sorgligt på ett sätt att allt nu tar slut, men samtidigt riktigt skönt att jag slutfört min bachelor.

För 7 år sedan bodde jag 3 månader i skogen i Colorado. Att gå från en storstadstjej till att bo i tält och stugor i 3 månader var inte det enklaste, att dessutom ta hand om ungdomar 24/7 gjorde inte upplevelsen mindre intressant. Tack och lov träffade jag helt underbara människor från hela världen som jag än idag har kontakt med. Under min tid i USA blev jag riktigt god vän med en tjej från Nya Zeeland och när vi väl åkte hem från USA lovade jag henne att en dag komma och hälsa på. Nu 7 år senare har jag äntligen köpt min biljett, efter min sista tenta på Bond ska jag åka över till Nya Zeeland och fira påsk, ska bli såååå skoj.

Imorse hängde jag på låset på gymmet och vid 07.15 drog den nya musiken samt rpm-passet igång. Det var riktigt skoj med variation från tidigare och jag kan lova att det var jobbigare än innan. Kändes som att jag använde nya muskler i benen trots månader med rpm. Lite träningsvärk har aldrig skadat och bästa receptet för att bota träningsvärken är att köra ett pass till imorgon...haha, vila existerar inte på den här sidan jorden =)

Sitter fortfarande i skolan och fixar och trixar med en massa saker, dels skolarbete men mest mina planer för slutet av april och framåt. Det var mycket att fixa när jag åkte till Australien och jag funderar på om det inte är mer att fixa nu när det börjar närma sig slutet av universitetstiden. Man tänker inte på hur många praktiska saker som behöver göras, det känns som om min "att göra"-lista bara blir längre och längre för var dag som går.

I morgon lördag ska jag hänga på låset på gymmet klockan 07.00, allt för att få min favoritcykel i spinningsalen. Imorgon är det nämligen premiärpasset med nya rpm musiken. Jaha, tänker ni, men för mig som cyklat till samma musik sedan december förra året känns det som en nystart. Vi kommer inte bara ha en instruktör på plats utan två och de är dessutom båda mina favoritinstruktörer. Snacka om att det kommer bli drag imorgon...can´t wait!

Idag var det dags för ett boxningspass med Elin och Chris igen. Vår vanliga instruktör var inte där idag men till vår glädje fick vi prova på ett annorlunda pass med en ny intruktör. Det var bland det roligaste passet jag någonsin gjort, Elin och jag körde en 7 slags kombo med slag, knä och armbågsslag. Det var tempo från första stund och jag var supertaggad när passet var över. I slutet av passet slog det mig, hade jag lirat innebandy en säsong till hade jag helt klart infört boxning på matchuppvärmningen. Glöm hopprep och repstegar, nu är det boxningshandskar som gäller!

Alla har ju talas om de döda fåglarna som någon hittat på vägen. Jag kan nu berätta att vi fått döda skalbaggar i massor. Idag på väg hem från skolan cyklade jag plötsligt in i ett moln av skalbaggar, de kom från alla håll och ramlade ner i backen och var döda. Det var som att det regnade döda skalbaggar. Nu snackar vi inte om en eller två utan 100-tals. De fanns överallt och ljudet från när mitt cykelhjul åkte över dem kommer få mig att drömma mardrömmar i natt.

Jag borde nog känna panik men konstigt nog gör jag inte det...

Trots Black & White partyt igår var jag upp alldeles för tidigt imorse för att hinna gå på veckans bästa rpm-pass. Det blev faktiskt ett dubbelpass, då jag knappt hann av cykeln innan nästa klass drog igång...kändes som att det var lika bra att sitta kvar och trampa.

...jag älskar att stretcha!

 

Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle säga en sådan sak, men saker och ting förändras och så även kroppen. Under innebandykarriären orkade jag inte stretcha, jag satt hellre och snackade med lagkamraterna och det märktes även på kroppen, stelare tjej fick man leta efter. Sedan årsskiftet har jag verkligen kommit in i träningen igen och njuter verkligen av varje sekund, skulle till och med säga att jag blivit beroende av att få träna. Jag har märkt att jag inte klarar av att plugga om jag inte fått träna innan. Den där spärren som jag hade av att inte kunna pressa mig är som bortblåst, nu är det inte ovanligt att jag ligger nära min maxpuls.

 

Stretchen då? Jo jag fick en riktig aha-upplevelse igår, insåg hur ”vig” jag blivit på bara ett par månader, helt sjuk egentligen och en riktigt skön känsla.

 

foto:biggerdrives.com

En av mina favoritövningar, så skönt att få stretcha ryggen

Den här veckan är det international fitness week på gymmet. Veckan är fylld med en massa skoj, nya klasser, ny musik etc. I tisdags var jag på ett rpm marathon...alltså, jag skulle nog inte kalla det marathon för det var ju trots allt bara 90 minuter, men oj, vad det var skoj. Stämningen i rummet var kanon, vi tjoade och körde på som aldrig förr. Jag hörde till och med instruktörer från andra klasser prata om det dagen efter. Tydligen var det så populärt att det funderar på att göra det en gång per månad, jag skulle lätt göra det igen, trots att jag svor för mig själv i slutet =)

 

Idag fyller min flatmate Chris år så jag och Elin fixade födelsedagsmiddag. Elin berättade hur hon under två dagar gjort allt för att blåsa upp ballonger och försökt gömma dem i sin garderob utan att Chris skulle märka något....haha, inte lätt att smida planer när man delar rum med födelsedagsbarnet och dessutom har alla klasser ihop.

Nästa vecka är det fitness vecka på gymmet då det har en massa extra aktiviteter. Jag anmälde mig imorse till ett Rpm-marathon, ska bli riktigt skoj, speciellt nu när jag typ blivit beroende av Rpm. Dubbla vattenflaskor, pulsklocka och dubbla svetthanddukar ska med för jag tror det kommer bli extra svettigt och förhoppningsvis även extra skoj!