garpendownunder

När mitt innebandyspelandet tog slut var jag rätt glad över att jag varje vår skulle slippa ta ett beslut om framtiden. Varje vår var det dags att ta beslut och jag gick alltid och funderade på vad som skulle ske, om jag skulle sluta eller fortsätta.

Nu är jag tillbaka i träsket av beslutångest och det tär på mig en aning måste jag erkänna. Men jag tror verkligen på att allt här i livet händer av en anledning, det gäller bara att ta vara på chanserna som dyker upp och som så många gånger innan kommer jag nog gå efter vad min magkänsla säger mig...