garpendownunder

Är hemma efter en mycket intressant kväll. Jag var i skolans bollhall och deltog i skolans Netball uttagning till skolaget. Vi var ca 20 personer, blandade längder, åldrar och erfarenheter. Jag och typ 2 andra personer var totalt nybörjare, skillnaden mellan oss var nog att jag var lång och hade någon form av bollkänsla ;)

Vi hade en lång uppvärmning, en massa övningar och styrka + ca. 7 minuter spel. Jag som oftast hatar övningar och älskar spel (oavsett idrott) var lite ledsen över det men eftersom Netball är helt nytt för mig, gick hjärnan på högvarv. Inte nog med att jag var tvungen att fånga bollen, jag skulle hålla koll på fötterna också. Det var bland det svåraste jag gjort idrottsmässigt men sjukt skoj och jag kände direkt att vinnarskallen i mig kom fram och skulle prestera. Jag brydde mig inte speciellt mkt om att de andra tjejerna spelat Netball i år, jag frågade lite snällt om hjälp med reglerna och sedan var det bara att köra på. Det finns så sjukt mycket att hålla koll på, speciellt hur du landar när du tar emot bollen. Som sagt det räcker inte med att ta emot/fånga bollen, du måste landa på rätt fot också.

Det var länge sedan jag sprang så mycket under ett träningspass, hela tiden på tårna. Om innebandy sliter på knän och fötter tror jag nog fasiken att Netball är värre, fy bubblan alltså, ni skulle se mina fötter...

Uttagningarna håller på i 4 veckor (4 pass till) sedan plockar de ut laget. Tränaren kom fram till mig efter träningen och sa; You should come back, you are a natural talent, I can definitely work with you. Skönt att höra att det fortfarande finns lite talang kvar i kroppen, trots min ålder. Jag måste ändå ha gjort hyffsat ifrån mig, även om jag själv kände mig som en yr höna på vift.

Resultatet av kvällen blev lite beröm, skavsår (i hålfoten av alla stopp) och en trött hjärna och kropp. På lördag smäller det igen, då hoppas jag på mer spel.