garpendownunder

Min veckan har ju gått till historien som en av de värsta jag upplevt på länge, både fysiskt och psykiskt. Även fast jag mentalt var förberedd på att det var "the week of hell" hände saker som ställde till det ännu mer (läs: datorkrasch, sömnbrist mm). Mitt i allt elände var jag även på en jobbintervju. På ett sätt var det nog bra att allt jävligt hänt under veckan, för det gav mig lite perspektiv på saker och ting. Det var en häftig upplevelse att gå på intervjun, det var en riktigt tuff intervju och för en vanlig person utan speciellt mycket erfarenhet hade det nog varit en svår nöt att knäcka. Jag har alltid velat gå på en engelsk intervju där man sätts lite på prov och blir intervjuad av fler personer. Under min intervju var det tre herrar som satt vid ett riktigt fint konferensbord och ställde en massa frågor. Jag vet inte vad det är men jag känner mig alltid väldigt lugn i sånna situationer, även fast det var 3 mot 1...vad har jag att förlora liksom? Hur som helst kändes det hyffsat bra, har alltid så svårt att känna efter hur det gick utan att bli för självkritisk.

I fredags ringde iaf min kontakt på Bonds career center och sa att hon pratat med herrarna och att de hade tyckt att jag varit väldigt professionell och marknadsfört mig själv på ett imponerande sätt. Alltid skoj att höra! Oavsett vad som händer med jobbet är jag glad att jag lyckades prestera även under en skitvecka som denna. 

Med lite tur kommer jag kanske att sitta och jobba precis vid Q1 byggnaden i Surfers, mitt i smeten!